lördag 18 maj 2013

Livstecken, RoP och VPP

Tänk vad tiden går, det var länge sedan jag skrev något här. Jag får skylla på husköp (och allt vad det innebär) skolkompletteringar, jobb, skribentjobb och att försöka klämma in ett liv någonstans där det finns tid.

Som tur är har jag tränat en del. Både med järnklot och skivstång.

Vi börjar med kloten. Jag har ju påbörjat en RoP, och efter att ha kämpat med min 32-kilos ett tag så fick jag för mig att bläddra lite i Enter the Kettlebell igen, och om jag har förstått det hela rätt så har jag missförstått själva testdelen. Jag trodde att testet bestod av att pressa fem stegar med fem rungs på den aktuella vikten. Tydligen ska man istället lyckas pressa 5 reps med nästa kettlebell, vilket ska indikera att man är redo att gå vidare. Sagt och gjort testade jag med 36 kilo (vilket alltså bestod av en 32-kiloskula och en 4-kiloskula i samma hand) och lyckades utan större ansträngningar pressa dessa 5 gånger. Vilket var en väldigt trevlig känsla eftersom det började stå mig upp i halsen att pressa med mitt värdelösa Gymleco-klot. Innan jag ger mig på 36 kilo ska jag göra något annat ett tag. Funderar på kettlebell muscle.
 

Jag har även genomfört en Verkoshansky Peaking Plan med marklyft. Jag kände att jag har försummat mina marklyft ganska länge och tänkte att det kunde vara bra att använda VPP för att komma tillbaka. Jag satte mitt 1RM på 170, vilket var 12,5 kilo lättare än vad mitt verkliga, 1,5 år gamla, 1RM var. Programmet fortlöpte utan några större problem. Jag noterade att jag faktiskt upplevde att passen kändes lättare och lättare. I tisdags var det då dags för den sista veckans första pass. När jag vaknade på morgonen visade vågen 96 kilo (vilket är ett antal för mycket, men jag jobbar på den biten med.....) och jag fick en "känsla" (samma "känsla" som fick mig att spontanklara en enarmsarmhävning) att jag, om allt kändes rätt vid uppvärmningen, skulle ge mig på 192,5 kilo. Uppvärmningen gick klockrent, och när 175 åkte upp som av sig självt förstod jag att jag skulle klara det utan större problem. Vilket jag även gjorde. Jag hade sannolikt även kunnat fortsätta ännu tyngre, men jag kände att jag ville "lämna lite på banken", som Pavel brukar säga.

Nu håller jag alltså på att dividera med mig själv om jag ska ge mig på RSR eller kettlebell muscle. Eftersom jag känner att jag är igång bra med marklyftet blir det sannolikt en RSR, som kommer att kompletteras med kettlebell muscle-inspirerade komplex och kroppsviktsövningar. Jag har förälskat mig lite i pullups med 15 kilo extravikt. Fråga mig inte varför, men de känns ruggigt stabila i dagsläget. Jag får helt enkelt se vad det blir.

Power to You!!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar